2019-12-01

Vad ligger bakom affären Peugeot-Fiat?

Vi ser uppgifter om att Peugeot (PSA) och Fiat (FCA) har långt framskridna planer på ett samgående och många undrar säkert vad det ska tjäna till. På samma sätt tänkte vi när PSA köpte förlusttyngda Opel/Vauxhall men redan ett år efter förvärvet visar sig Opel gå med vinst, något det inte gjort på flera decennier med GM. Peugeot hade därmed tagit ett stort steg och vidgat sitt märkesflotta utanför Frankrike och nu blivit europeiskt. Kanske till och med för europeiskt. Fiat har istället gått den andra vägen och lierat sig med Chrysler, Jeep och den amerikanska pickup-tillverkaren Ram. På hemmaplan har Fiat i stort sett bara Panda och 500-serien kvar på modellprogrammet och det kommer man inte långt med. Uppenbarligen finns det en genomarbetad plan bakom det hela med avsikt att bli en av de riktigt stora biltillverkarna i världen. Att Carlos Tavares är en mycket slipad företagsledare förstod jag vid en presskonferens i Genéve i år och det skulle inte förvåna mig om det inte är han som är hjärnan bakom sammanslagningen.

Vad den nya biljätten ska heta har man inte tillkännagivit men det finns gott om namn att välja mellan då gruppen kommer att ha hela tretton varumärken under sitt beskydd: Abarth, Alfa Romeo, Citroën, Chrysler, Dodge, DS, Fiat, Jeep, Lancia, Maserati, Opel, Ram och Vauxhall. Nuvarande PSA går utmärkt även om den svenska marknaden varit besvärlig för Citroën. Importörsfrågan har inte fått sin slutliga lösning även om K W Bruun antas bli den nya representanten för samtliga PSA:s märken i Sverige. Men det finns luckor även hos PSA, bland annat är man inte representerad i USA och saknar ett riktigt lyxbilsmärke även om DS så sakta arbetar åt det hållet. Tavares sa i Genève att han räknar med att det kan ta 30 år att komma dit PSA vill med DS och det är en lång tid att vänta. Genom Fiat skulle man dels ha tillgång till Chryslers återförsäljarnät i USA och dels en amerikansk bil i premiumklassen. Dessutom skulle man vidga sortimentet med såväl fyrhjulsdrivna jeepar som pickuper. Vi ska ju här inte heller glömma sportigheten hos Alfa Romeo och prestigen hos Maserati. Den nya biljätten kommer att spänna över i stort sett alla segment inom bilarnas värld.

Till allt detta kommer de vanliga argumenten för sammanslagning, främst att man sprider utvecklingskostnader för nya modeller på fler enheter. Och sådana kostnader har bägge företagen framför sig då ingen av dem är särskilt framstående inom områdena eldrivning eller självkörande bilar. Här är investeringsbehoven enorma och hamnar man på efterkälken kan det vara kört rejält. För fem år sedan trodde ingen hos Peugeot eller Fiat att man kunde tjäna pengar på elbilar men snart kommer efterfrågan att vara så stor att man inte har råd att stå vid sidan och se på hur Volkswagen och Renault tar för sig av elkakan. Dessutom hotas bägge företagen av miljardbelopp i böter om inte CO2-målen möts. Eldrift är lösningen och en mindre plattform för detta finns redan hos Peugeot men inget av företagen har någon för stora eldrivna bilar. Att ta fram en sådan kostar enorma pengar men kan den användas för Peugeots större modeller, Chrysler, Jeep och Alfa Romeo, då börjar det hela bli intressant. Sedan finns ju de vanliga vinsterna att göra på samkörning av konventionella drivlinor också där man kan gissa att PSA får stå för de mindre och medelstora enheterna och de amerikanska företagen för de större. Allt som upphandlas i form av stål, däck, elektronikkomponenter och IT-tjänster kan naturligtvis göras i större kvantiteter och därigenom till lägre priser. Allt börjar på något sätt falla på plats nu.

Hur stora kan vinsterna av detta då bli i reda pengar? Företagen beräknar att den årliga vinsten uppgår till 3,7 miljarder Euro, en ansenlig summa pengar. Och dessutom menar man att detta ska kunna ske utan att man stänger några fabriker. Låter nästan för bra för att vara sant, det brukar ju vara just genom nedskärningar och nedläggningar som storföretagen gör vinster. Vad som talar för att det kan vara sant är att Opels uppryckning skett utan att stänga några fabriker. Vad är det då för bilmodeller vi kan förväntas oss från den nya biljätten? En rimlig gissning är att vi får se en stor suv från Peugeot med delar från Jeep och att de mindre Chrysler-modellerna kommer att byggas på PSA-plattformar. Nästa generation av Fiats småbilar kommer säkert att ha mycket gemensamt med Peugeot 208 och Opel Corsa. Ska vi gissa att det om fem år kommer att säljas Peugeot i USA, något märket längre strävat efter.

Ryktet säger att FCA och PSA hade detta på gång redan innan Renault kom in i bilden. Renault ville ha mer betänketid men då sa Fiat-bossen Elkann att då får det vara. Möjligen var det då man gick tillbaka till plan A och jobbade vidare med Tavares istället. Sammanslagningar av det här slaget är nödvändiga men samtidigt också känsliga om kemin inte stämmer. Se bara på hur det gick för Daimler och Chrysler för att inte tala om Volvo och Ford eller ännu värre, Volvo och Renault där parterna sa nej trots att bröllopstårtan redan var garnerad. Svåra frågor men Carlos Tavares har ju visat fallenhet för detta och det är väl också en rimlig gissning att det är han som kommer att bli VD för denna grupp som kan en av världens största biltillverkare tillsammans med Toyota, GM och Volkswagen. Ordförande lär bli John Elkann som är barnbarn till Gianni Agnelli, Fiats historiska ledare under många år. Vi får ju inte glömma att detta också handlar om ett samarbete mellan två av bilvärldens tunga familjenamn, Agnelli och Peugeot. Undrar just vilka som står på tur härnäst?

Bengt Dieden

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår